Snabbt

Jag har aldrig suttit på en skenande häst förut. Visst har jag ridit hästar som varit starka, men inte som skenat. Och så fort som det gick idag har jag med säkerhet aldrig ridit förut.  Jag ska ta det från början så ni hänger med. 


Idag efter ridlägret skulle mamma och jag rida ut på Comtesse och Disney, mot Årekärr. Vi gick och hämtade hästarna och gjorde i ordning dom. När vi satt upp skulle Rebecka och de andra precis åka, och Rebecka sa att jag ´skulle blogga om vad som hände efteråt. Det är det jag gör nu.
Iaf, vi skrittade i parken och jag red som jafg blivit tillsagd; med långa tyglar och lät  honom gå på. Innan vi hann skritta ens till galoppbacken började Disney trava och sen galoppera. Jag försökte vända tillbajka så att han inte skulle komma för långt före Comtesse. Men efeter några sekunder var hon utom räckhåll och vi susade bort i en väldans fart. Snart var vi framme vid stenen där man kan rida mot fotbolsplanerna eller ner över bron. Jag slog i vänsterfoten i stenen, och var smart nog att hålla Disney långt åt höger förbi vägstoppet så jag inte skulle slå i där oxå. Disney skenade , konstaterade jag, för hurt mycket jag än drog i munnen på honom fick jag inte stopp. Jag fick t o m dåligt samvete för han har ju ett skarpt bett. Alla fotbollsungarna stannade och glodde när jag swishade förbi. Svängen till höger gjorde inte att han tappade farten särskillt mycket men jag tappade balansen och satte mig i sadeln. Ite bra för han drog bara iväg mer och mer för det. Jag började förstå medans vi skenade fram att jag inte skulle få runt honom på en volt på den smala vägen, vi skulle bara gå omkll då. Så jag var tvugen att styra in i en vägg. Förbi Stens Stall susade vi, hade ingen chans att svnga in där. Nu var det raksträcka och han ökde bara mer och mer. Över varje vattenpöl hoppade Disney megaskutt, hopppponny...   Tänkte svänga in  mot Tinas Stall och rida mot väggen, men det var för snäv sväng och det gick för fort. Så vi fortsatte, lägs alsfalts vägen. Jag tänkte nej, inte bra för Disneys hovar, men han skende på sm bara den. Vi galopperadeb förbi joggare efter joggare som såg väldigt förvånade ut, men mötte som tur var ingen bil. Jag kände att Disney verkligen tyckte det var kul. Han älskade farten.
Jag kom fram till att vi var tvugna att rida till Billdal för att få stopp, så jag tog ut svängen och styrde värkligen tydligt mot stallet och inte längs vägen tilll Årekärr, då var det kört tänkte jag.  Vi dundrade förbi tanter i ´trädgårdar och det enakde i villa-området av Disneys nyskodda hovar. Lyckades svänga in till höger brevid paddocken och skulle styra mot väggen brevid paddockkstallet, men var tvugen att svänga vidare till vänster och hoppades att ahan inte skulle hoppa över trädäcket. Klara, Tess och Linnea kom springande och frågade hur jag måddde och jg berättade vad som hänt. Han hade skenat från parken runt över vägen och tillbaka. Jag gav Klara numret och vi ringde till mamma, som oxå mådde bra och var långt borta på väg efter mig. Jag var inte rädd, bara chockad. Tess longerade mig i paddocken på en liten volt men Disney bara travade/galopperade. Hon fick sitta upp och red några varv i padocken. Han var ganska stressad men travade iaf. Mamma kom tillbaka och skrittade och travade lite i paddocken. Sen skulle jag sitta upp på Disney men han bara stack igen. Höger sken runt i paddocken. Jag skulle styra mot Tess och vi fick stopp på honom. Jag ledde runt honom i paddocken i en kvart och sen tog jag in honom i stallet.

Frågan är varför han gjorde som han gjorde. Han sticker ju aldrig med lilla Ida. örmodligen handlade det om en större ryttare i sadeln och någonting. Hmm. Tur att vi inte gick omkull eller red ner någon. Eller, kan man kalla det tur? Det unde ju ha varit en bättre kväl liksom. I famtiden kommer jag i alla fall uppskatta att kunna reglera farten på hästen...


Efter lite pyssel åkte vi hem och nu sitter jag och käkar godis som... grattis att jag inte dog-present, haha!

Allt jag har skrivit har varit hel sannt, jag lovar.