När det kommer till hästar, ridning och träning så är jag världens största perfektionist. Allt ska vara perfekt, jag ska kunna allt, jag ska veta allt och allt ska gå som en dans. Jag ställer helt orimliga krav på mig själv och det är inte ofta jag går nöjd från en träning även om folk runtomkring mig tycker att jag ska vara jättenöjd med min insats.
Jag vet egentligen inte varför det är så, det är väl bra helt enkelt så och jag vill känna mig bra och kunna känna att jag gjorde något sådär riktigt ordentligt bra eller helt felfritt redan från start. Men jag är inte perfekt, jag behöver ta hjälp. Ju mer hjälp jag tar och ju mer jag tränar regelbundet desto bättre blir detta, jag får hjälp och vägledning mot ett mål och jag får en himla massa saker att träna på och på det viset utvecklas jag.
Jag vill hela tiden bli bättre och även om jag inte är nöjd när jag går från en träning så inser jag efter en stund att jag sätter helt orimliga krav på mig själv. Jag får saker jag ska träna på och som jag ska träna min häst på och blir supermotiverad att verkligen göra något åt det för att det kanske ska gå perfekt nästa gång och gången efter det. Nästa gång kommer det fram nya saker som jag får träna på gången efter det o.s.v. Med lite regelbundenhet i det hela så kommer jag släppa kraven lite mer på mig själv och inse att allt inte kan gå perfekt. Jag är där för att lära, för att ta hjälp och få vägledning inte för att göra allt perfekt och få höra ”bra, bra, bra” hela tiden.
Ibland måste tillräckligt vara nog..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv här!