Börjar tycka att det är lite irriterande att så många låter som om de tycker att det är så himla konstigt att jag vill ha Arrow nästa år, istället för en annan häst. Visst, det finns massa fina hästar och nu när vi praktiskt taget kommer bo på en hästgård är det väl inte så konstigt om man skulle köpa häst.. men det handlar faktiskt inte bara om vilken som hoppar bäst, har finast stam eller som man kan träna och tävla hur länge som helst. Arrow kanske inte har allt det (förutom att han hoppar grymt bra), men det är ändå något som gör att jag älskar honom så mycket, vill ha kvar honom i mitt liv.
Jag tycker om den ponnyn så mycket, det känns som om vi precis börjat fungera ihop, jag har hittat knapparna, det är som roligast nu. Och om 38 dagar ska han skickas tillbaka till sjöstjärnan igen.
Anledningen till att jag vill hyra honom igen, är ju inte för att jag tycker synd om honom, inte det att jag "överger" honom eller något. Tror inte att Arrow bryr sig så värst mycket om jag borstar honom varje dag eller om någon annan tjej gör det.. men nu när jag har chansen, tänker jag inte släppa honom. Det är sista året jag kan ha en ponny, och inte vilken som helst, utan världens bästa och finaste. Har smakat på den godbiten nu, planerat runt den. Det är nu eller aldrig, sen är Arrow inte vår längre. Den första och stora kärleken, kallas det ju, eller?
Tillbaka till det jag tänkte på från början, är det verkligen så konstigt att jag vill ha världens snällaste, goaste och sötaste ponny nu när jag har chansen? Neej, ingen flott hopphäst kan någonsin slå Arrow. ♥
Förlåt för ett väldigt luddigt inlägg men jag tror ni fattar.. jag gillar vår ponny = vill ha kvar honom nästa år...
//Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv här!